tjugosex

jag tog kvart över tolv bussen hem igår, efter en massa dans och vin hemma hos ea.
jag åkte förbi skogskyrkogården som alltid med bussen. där var det en massa ljus tända vid gravarna. det var så himla vackert och då slog tanken mig att jag själv kommer ligga i en grav där mina dåvarande kära förhoppningsvis kommer att tända ljus vid min grav. det slog mig även att jag inte vet hur det känns att bli av med någon! alla mina nära lever och för det är jag evigt tacksam över. men så började tankarna kring mina drömmar att komma upp. mina drömmar som hållt på i flera nätter. där jag drömmer att någon nära dör, men jag hinner inte bli ledsen för då vaknar jag. för jag vet ju faktiskt inte hur det känns att mista någon. sen tänkte jag på alla gånger jag varit nära på att mista någon. hur rädd man egentligen är men inte vågar visa de. man låtsas att inget hänt och lever vidare som innan. men sen blev jag trött på att tänka döden så jag somnade lite smått, och var lika snabbt ute i det kalla vädret på busshållsplatsen.!