femtio

söta, så jag tycker synd om er!

jag gick bredvid idag, på mammas jobb. det var inte alls som jag tänkt mig. i början var jag förståss rädd, rädd för mina reaktioner, och rädd för vilket första intryck personal och gamlingarna skulle få av mig. dom var så söta, alla tanter och gubbar. endel av dom klarade inget själv så ibland fick jag tankar inom mig, jag hade bara lust att ruska om dom och be dom vakna ur sina kroppar, hoppa ur och bli friska, pigga och unga igen. men sorgligt nog blir man allt mer hjälplös ju äldre man blir. men det är ju naturens gång. jag har idag lärt mig att inte håna folk som arbetar med gamla. vad hade dom gjort om ingen fanns till hands när dom inte kan göra de flesta saker själva. även hur äckligt det kan se ut och lukta och vad man än får röra vid, så längtar jag faktiskt tills nästa gång jag ska dit. för alla gamlingar var så himlans söta!